Ett kort inlägg
Nu är klockan sådär mycket igen, det är så jobbigt att va arbetslös. Dagarna är så tråkiga och det blir så lätt att man vänder på dygnet precis som jag har lyckats med.
Igår gick jag inte å la mig förrns kl 6 på morgonen. Får försöka lägga mig lite tidigare inatt och försöka vända tillbaks dygnet.
Jag fick en fråga i en kommentar om jag har sökt hjälp eller om jag ska försöka övervinna panikångesten själv.
Eftersom jag försöker undvika läkare så mycket som möjligt nu (jag har börjat tycka det är läskigt att gå dit eftersom panikångesten ofta bryter ut då) så har jag bestämt mig för att försöka klara av det här själv med hjälp av vänner och familj i första hand. Men om jag känner att det ändå inte går så får jag försöka bita ihop och söka hjälp hos psykolog eller kurator. För jag vill ju verkligen göra allt för att få leva ett normalt liv igen.
Men nu ska jag kolla lite tv, läsa en bok och försöka sova. Men fortsätt gärna fråga om det är något ni undrar över :)
godnatt och sov allihopa :)
puss på er! <3
Sv:
Tack så mycket :)
Nja, jag gilalr inte alls dom där skorna heller . skitfula :P
Jo, dagarna dom bara går när man inte har jobb.
Jag befann mig i exakt samma situation som du i den åldern. Och jag tog mig ur fobin själv. Visserligen inte helt och hållet eftersom den har en tendens att återkomma ibland när jag inte är riktigt van eller bekväm med situationen. Och jag är fortfarande inte den som spontanringer folk i min omgivning.
Jag hoppas du hittar ett jobb snart. För ju mer tid man spenderar hemma ju mer bekväm blir man. Jag tog jobb i butik och fick på så sätt både in pengar och bukt med min fobi. Det hjälper att tvinga sig själv in i situationer man egentligen helst av allt vill undvika. Det låter så enkelt, men det är så jävla svårt.
Jag hade turen att ha en vän som pushade mig när de andra snarare underlättade min vardag genom att uträtta sånt jag tyckte va jobbigt.
Jag håller tummarna och kommer kika in här emellanåt och se hur det går för dig.
När jag läser om dig så känner jag igen mig så mycket.
Jag har bara känt så här i två månader men jag kan fortfarande åka buss, tåg och grejer även om det känns obehagligt. Jag vill verkligen inte bli "sämre" och tror att vi alla kan bli bra om vi vågar möta ångesten. Jag tror att du och jag kanske hade kunnat hjälpa varann mot att bli bättre? Kanske har du msn? eller så vi kan maila
Hallå där ! :) Haft en bra dag ?;>
Hej där! tittar in o gillar det jag ser.
Undrar därför om vi ska följas åt via bloglovin? =D
rösta gärna oxå på mig i veckans blogg tävlingen som pågår, om du gillar min blogg! Du hittar till tävlingen via länken på min blogg!
Jag skulle bli oerhört tacksam och väldigt, väldigt glad! puss
