Mitt första inlägg.
Hej och välkommna till min blogg!
I den här bloggen kommer jag att skriva om hur det är att ha panikångest och social fobi som 19 åring och om kampen att varje dag försöka leva ett normalt liv.
Jag har valt att vara anonym för tillfället eftersom jag har döljt min panikångest för många, det är bara min familj, pojkvän och mina närmaste som vet om att jag har det.
Jag vet inte varför jag döljer det, jag tror att det är för att ja skäms (vilket jag inte borde göra) och för att jag vet att ingen förutom dom som har panikångest vet hur det känns, så därför låter jag bli att säga något.
På utsidan är jag en väldigt glad tjej som är omtyckt av många, jag ser bra ut och får ofta komplimanger.
Men på insidan mår jag så dåligt så ingen kan förstå! Varje morgon när jag vaknar undrar jag hur jag ska bära mig åt för att slippa gå utanför dörren och träffa någon jag känner och bli sådär nervös helt utan anledning.
Jag är rädd för att bli sjuk eftersom att det nästan är omöjligt för mig att gå till läkarn.
Min panikångest gör att saker man vanligtvis inte blir nervös för överhuvudtaget eller bara pirrar lite i magen tiodubblas för mig, hjärtat dunkar så hårt att det känns som att det ska hoppa ur bröstkorgen, jag börjar svettas och skaka som aldrig förr. Det är någonting jag måste leva med, och det är inte lätt kan jag lova.
Jag skulle kunna skriva ett flera meter långt inlägg men jag vet själv hur tråkigt det är att läsa sånna där långa inlägg så jag gör det här hyfsat kort och skriver ett till lite senare :)
<3
Hej på dig, jag såg ett program som handlade om personer med fobi. En kvinna som var rädd för tunnelbanor, en man som var livrädd för att flyga och en annan man med social fobi. Han gick så långt att han bytte sitt välbetalda jobb till att köra taxi eftersom han inte klarade av att träffa andra människor. Så jag undrar varför du inte tar hjälp, om du inte redan gör det? I för sig så är det säker jobbigt att träffa en sådan person också men eftersom de är experter så är de säkert vana. Och i längden så blir det säkert bättre. Det fanns någon speciell sida också, som jag inte minns namnet på just nu men man kanske kan goggla på det. I programmet så sa de att det är väldigt vanligt mad social fobi.
Haha, okej det där blev lite långt, men vill bara hjälpa till.
kram <3
Hejsan när jag läser dina inlägg är det sååååå mkt jag känner igen , har du msn? hade varit kul att prata med någon som verkligen vet hur det är.
Kram
Hej! Ville bara säga att din blogg är nåt så enormt intressant att läsa! Just för att jag själv har levt med panikångest. Så jag vet exakt hur du känner dig inombords. Jag är också en väldigt glad tjej som är väldigt omtyckt av många. Ångesten syns konstigt nog inte utanpå, vilket jag trodde. Alla skakningar och hjärtklappningar gjorde en livrädd. Social fobi är heller inte trevligt utan rent obehagligt. Det känns lite bättre nu men attackarna dyker fortfarande upp ibland. Men de är något man får leva med. Förhoppningsvis inte länge till. Jag önskar även dej all lycka till! Själv skriver jag inte om ångest i min blogg utan jag kör den lite mer mindre seriösa och roliga stilen:P Kramkram!
Hej, väldigt intressant blogg ! Jag har också panikångest är 19 år. Jag har varit sjukskriven sen i maj (i år). Samma sak som du beskriver de: Varför just jag ? Det har heller aldrig hänt nått i min barndom som kan sättas i samband med detta. Jag va verkligen den där killen som va populärast bland tjejerna, snygg, hyffsat intelligent, absolut inte social fobi - snarare tvärt om. När jag berättade för släkten/familjen att jag skulle läsa till elektriker så många utryckte sig sähär: Okej de låter kul men Philip du är ju den där sociala killen sattsa på och bli säljare typ :P O sen vändes bara allt upponer fick panikattacker så jag trodde jag skulle dö asså. o jag är ofta stel/har ont i huvudet o nacke framörallt men även i olika muskler. Skulle gärna vilja snacka med dej på msn eller så, men bara om du vill ! jag känner att jag verkligen vill de. Skrev i min mejladress om du är intresserad av o prata med mej om detta. Ha det kanon så hoppas jag att få höra av dej MVH Philip
