När min panikångest va som värst
Förra sommaren, när min panikångest verkligen va som värst höll jag på att fastna i mitt drickande.
Det började ta slut mellan mig och min dåvarande pojkvän och jag va ute och festade nästan varje dag.
Mitt jobb som jag jobbade på i början av sommarn gjorde inte saken bättre, där drack jag gratis när jag jobbade och det va ju perfekt för mig tänkte jag. Då hade jag ett jobb och tjänade pengar men slapp få den där panikångesten som jag aldrig får när jag dricker.
Så varenda gång jag skulle ut någonstans va jag tvungen att dricka innan.
Jag kommer ihåg en gång när två killkompisar skulle hämta upp mig och en kompis, jag hade inte druckit en droppe för att jag åt penecilin just då och fick inte dricka, men jag kände att paniken höll på att stiga i mig innan dom kom. Så för att slippa paniken sprang jag in i affären och köpte tre st 3.5or bara för att få i mig lite alkohol och kunna bli lugn igen.
Det är helt sjukt att det ska behöva vara så, att man ska hålla på att fastna i ett beroende för att man ska må bättre, men samtidigt gör ju det bara saken ännu värre.
Jag träffade min nuvarande pojkvän i början av förra sommarn. Han blev kär direkt och jag vågade inte riktigt starta någonting seriöst eftersom han inte visste om min sjukdom. Och hur skulle jag kunna bli tillsammans med honom när jag inte kunde umgås med någon nykter?
Vi drack hela tiden när vi träffades, han gjorde det för min skull, eftersom jag va ju tvungen att dricka om vi skulle göra något.
Men tillslut kände jag att det inte funkade så som vi höll på. Vad skulle det bli kvar av mig? 18 år och nästan alkoholist.
Jag bestämde mig för att träffa han nykter. Det va verkligen jätte jobbigt i början men ja hade förklarat för honom att jag hade panikångest och det gick faktist bättre än vad jag hade förväntat mig :) För han förstog och stöttade mig och då kunde jag slappna av.
När jag väl hade träffat han nykter och det gick bra så flöt det bara på. Jag behövde ju inte dricka för att kunna träffa honom.
Nu bor vi ihop och han förstår mig och stöttar mig, han ställer verkligen upp och det känns jätte skönt att veta att man har folk som verkligen bryr sig.
Och tack så jätte mycket för kommentarerna, det känns skönt men ändå tråkigt att man inte är ensam om att ha panikångest.
puss på er! <3
får också så ibland :/
förlåt om jag stör. förlåt om detta uppfattas som störande reklam.
jag är en helt vanlig tjej som skriver om min enkla vardag, mode o lite om det lilla extra.
i min blogg kan du följa mig, den riktiga linda, genom mitt liv som före detta långtidsjukskriven,
o till mitt liv som det ser ut idag.
Jag vill att du tar dig en titt i min blogg, o även att du följer mig via bloglovin.
jag följer så klart även dig.
Jag tycker nämnligen att det är dags för oss små bloggare att ta oss uppåt,
att vi får synas och höras. Det är minsann vår tur att glänsa och vår tur att bli hörda, inte sant!?
Tillsammans kan vi ta oss uppåt, o
samtidigt ta ner dem alla provocerande bloggare som ljuger, är ytliga, bedrar och spelar ett spel.
summan av alltsammans: titta in hos mig, följ mig via bloglovin, vi ska nå toppen tillsammans!
mysig blogg ;) allt bra med dig ??
Gå gärna in på min blogg och rösta på vilken outfit du tycker mest om! =)
http://www.woopa.se/?ref=klojs1
tjänga pengar gratis!
jag har vart medlem i 3 dar och har över 300 kr
keep being strong!
Jag kanske inte vet hur du känner dig men jag förstår dig. Ha bara tålamod och styrkan kommer komma när du minst anar det :)
