varför min panikångest började?
Jag har frågat mig själv många gånger varför jag har fått panikångest.
Min läkare sa att det är någonting i mitt liv som måste ha hänt för annars får man inte panikångest.
Men det där stämmer verkligen inte! Jag har haft en bra barndom, mamma och pappa separerade när jag va liten men det tog inte så hårt på mig. Jag va typ tre år och förstog inte så mycket då.
Men vad den där stora saken som har orsakat min panikångest är, vet jag faktist inte.
Jag har alltid vart för snäll, ända sen jag va liten. Jag har undvikit bråk och har alltid vart omtyckt.
Jag vågade inte riktigt säga ifrån när jag va yngre för jag va så rädd att någon skulle tycka illa om mig.
Jag har funderat på om det är därför jag har fått panikångest, för att jag är rädd för va andra ska tycka.
Och nu när jag har panikångest så är jag rädd för att folk ska tycka att jag är knäpp när jag börjar skaka och må dåligt.
Det är riktigt svårt att frsöka klura ut det där, men jag tror faktist att allt sitter i hjärnan.
Under hela min ungdom men speciellt nu när jag har blivit lite äldre så känner jag mig så liten brevid andra, det känns som att jag är så dålig och att alla e bättre än mig och jag vågar inte prata eller säga något för att jag är rädd att göra bort mig. Men jag fattar inte hur det kan ha blivit så!
Jag ser bra ut, blir alltid "uppraggad" och visslad på av killar och jag tycker själv att jag ser väldigt bra ut, så självförtroendet är ju på topp. Men det är på utsidan!! På insidan är det helt tvärt om. På insidan är mitt självförtroende helt förstört. Men varför vet jag inte, kan det ha med någonting i barndomen att göra? i tonåren kanske?
Hur kan insidan och utsidan vara så olika? det förstår jag verkligen inte.
Puss och kram
Yes jag har facebook =)
Isabelle Kjellberg heter jag där lägg till mig som vän =) Kram
Jag har också haft panikångest tidigare :/
usch :/ hoppas du kryar på dig!
Hmm. Jag vet inte varför du har panikångest det måste du själv lista ut.
Jag har haft panikångest i många år och har några teorier om varför just jag har detta.
Men om du har en snäll läkare kanske kan du be honom/henne att ta sköldkörtelprover på dig för det kan göra att man får panikångest. Jag har i alla fall haft problem med sköldkörteln.
Jag tycker också att du ska undvika alkohol även om du mår tillfälligt bättre av den.
Blodsockersvägningar är inte heller så bra om man har panikångest. Äter du mycket socker kan det påverka hur du mår.
Att dina föräldrar skildes låter tufft även om du säger att du var liten och inte förstod så mycket.
Får du någon proffessionel hjälp för dina problem eller försöker du klara detta själv?
Jag tycker det är bra att du kämpar med detta i alla fall.
Kram på dig och kämpa på!
-tack så mkt =) ja jag mår bara bra tack, du?
btw förlåt för sent svar!
Detdär har jag coskå fått höra! " man får inte panikångest utan orsak". Men jag har ingen orsak. I alla fall inte någonting jag kan komma på.
Min barndom var bra, mina föräldrar skiljde sig när jag var runt 10 men jag tyckte inte det var så jobbigt, jag fick då bättre kontakt med båda förädrarna. Min ungdom har varit bra, jag har haft vänner. Okei en pojkvän som sårat mej har jag haft, vågar bla. inte därför dejta då jag är rädd för att bli sårad igen. Men en sån sak kan vel inte utlösa panikångest, eller? Jobbigt att inte veta varför man är sjuk, då det då är svårare att behandla.
Ha de bäst!
